I tisdags kväll började allt.. sonens feber satte igång. Eftersom vi hade varit i lekparken i 3 timmar utan något vätske intag och massor med lek på dagen så misstänkte jag att han kanske hade fått solsting eller värmeslag. Men allt blev bara värre, febern höll i sig och han hade ont i magen och i huvudet och drack och åt dåligt. På torsdag morgon vaknade han på morgonen och beklagade sig över mycket huvudvärk, så fort han rörde på huvud så beklagade han sig för att det gjorde fruktansvärt ont (vilket verkligen syndes). Så det blev en tur till vårdcentralen i ånge. Medans vi satt och väntade på att få komma in blev sonen mer och mer hängig och började må illa, han sa själv att han var jätte trött, (vilket syndes mer än väl på honom) och då sa han även, "att trött och sova ska man ju göra på natten inte på dagen". När vi väl fick komma in till läkaren var inte jag med, men blev hämtad av läkaren som sa att han hade kallat på en ambulans eftersom han misstänkte att det var hjärninflammation som han kanske hade. Sonen blev tröttare och slöare medans vi väntade på ambulansen så läkaren ringde och snabbade på ambulansen. Oron kändes mer än väl, tåran vara nära, men dom hölls inne för sonen skull, jag var vid hans sida hela tiden och såg även till att han visste om det genom att viska i hans öra att jag var där och klappade på honom. När ambulansfolket kom fylldes rummet med läkare och sjuksystrar, ambulansfolket ställde frågor och undersökte sonen lite och stack sedan in ett "flyg" i armen på honom som han skulle få dropp igenom. Ambulanskvinnan bar sedan sonen ut till ambulansen som även jag fick åka med i tillsammans med sonen. När vi åkte i ambulansen satt ambulanskillen en syresmask på sonen men efter ett tag började han må väldigt illa av gasen och fick ta undan den. Han fick en liten grej på fingret (som ett plåster som lyste rött) som jag skulle gissa tog pulsen. Ambulanskillen tog tempen på honom, satt i dropp.. o.s.v När vi äntligen var framme vid sjukhuset blev vi mottagna av en läkare som ställde frågor och undersökte sonen, klämde på magen, tog tempen.. o.s.v Gubben och dottern var ju även med, dom hade åkt efter ambulansen när vi åkte i in. Efter många "likadana" frågor från olika läkare så blev vi själva i undersökningsrummet, gubben och dottern åkte hem och hämtade saker som nattkläder och gosedjur eftersom läkarna ville att vi skulle stanna över natten, men någon hjäninflammation trodde dom inte att det var. Där emot ville dom röntga sonen lungor, ifall det skulle vara lunginflammation. Efter ett tag kom det en kvinna från barnkliniken och hämtade oss till deras avdelning. Sonen fick rummet "Ekorren" det satt en liten trä ekorre på utsidan av dörren. Sonen hade piggnat till en hel del redan i undersöningsrummet (där han även fick en supp) så när vi kom upp till barnkliniks avdelningen och då han såg leksakerna som fanns utanför hans rum berättade han genast vilka leksaker han ville titta på och ta med in till rummet. Eftersom han hade feber och och dom inte visste vad för fel han hade (om det var smittsamt) så fick han inte vara ute i själva lekrummet utan fick då välja ut några saker att ta med till rummet. Väl inne på rummet lekte sonen med leksakerna och efter en liten stund kom samma kivnna som hämtat oss från undersöningsrummet och vägde sonen i en "våg-stol". Allt gick fin fint! Och sonen var super duktig hela tiden. Men han gillar verkligen inte att ta tempen eller låta någon titta i hans öron med nå grejer, då blir han väldigt arg och ledsen. Vi  hinner knappt sitta och lugna ner oss i rummet innan det var dags att hitta ner till akutröntgen där dom skulle röntga sonens lungor. Han var jätte dukrtig, när dom knäppte bilderna stod han helt själv (och stilla) i röntgenrummet medans jag stod i ett avskilt rum eftersom jag har bebis i magen. Han var jätte duktig! Sedan var det dags att hitta tillbaka till avdelningen.. jag var tveksam, men hittade, sonen visste exakt vart vi skulle. Nu var sonen hungrig, han hade ju inte ätit mer en lite youghurt på hela dagen. Så in kom dom med pannkakor, sylt och mjölk. Pannkakorna och sylten försvann i ett nafs, medans han bara drack en liten klunk mjölk. Men han hade fortfarande dropp i armen. Gubben och dottern kom ungefär nu. Läkarna var in lite då och då, tog prover eller kollade tempen och kolla hur han mådde o.s.v När klockan var närmare sju-åtta på kvällen kom det in en läkare och berätta att det förmodligen är något virus sonen har blivit drabbad av, men som det verkade nu så hade sonens kropp själv börjat "behandla" sig själv och var på bättringsvägen. Vi hade alltså ingen anledning att stanna över natten. Så jag och gubben bestämmer att vi ska åka hem allihopa trots allt, men först måste sonen pinka i en mugg. Efter pink i mugg och läkarna hade kollat pinket och även ett blodprov så inser dom att han har högt blodsocker, och pågrund av detta vill dom att vi ska stanna i varje fall, så dom kan ta nya prover morgonen därpå. Så jag och sonen  blev kvar på sjukhuset, jag sov som en kråka, men sonen sov nog väldigt bra. Han vaknade då och då och bad snällt om en ostkrok (som gubben hade köpt till oss) -" Kan jag få en ostkrok, tack!" bad han. Han drack vatten och päronsoda duktigt. (läkaren hade tagit bort hans dropp på kvällen någon gång så han var ju fri från den, men gillade inte alls dessa "flyg"(nålar) han hade i arm och även hand som dom hade satt under kvällens gång för att kunna ta prover). På natten vid tolv-ett någon gång kom nattsköterskan in och tog tempen på honom, vilket han inte blev speciellt glad över. Men tempen låg på 37 något så vi struntade i alvedon. När vi vaknade på morgonen vid åtta satte vi oss och tittade lite på barnkanalen och väntade på att det skulle komma någon. Jag hämtade lite frukost till mig och sonen, han åt en liten youghurt sen var han klar. Under denna tid öppnade jag fönstert lite mer och upptäckte då att det sitter en kanin nere på backen och äter klöver, en vildkanin! I sundsvall! Det visste jag inte att det fanns, så jag flyfter sonen till fönster så även han fick se, han ville gå och klappa, men det gick ju självklart inte. Sen var det bara en väntan på allting..sonen pinkade i en mugg... och vi fortsatte att vänta... gubben och dottern kom vid tio tiden och sedan väntade och väntade och väntade vi... och äntligen kom det in tre läkare och en pratade. Hon sa att allt så bra ut, han hade väl nåt virus i kroppen men som nu var på väg att försvinna, men annas såg allt bra ut. Så äntligen fick sonen ta bort "flygen" (nålarna) ur arm och hand. Sedan flög vi ut i blåsten och andades in sundsvalls "friska"luft!   Vi åkte in till birsta till toys R us där sonen fick välja ut en leksak (det blev två, en bil som ändrar färg beroende på temperatur och en slimy,) för att han hade varit så duktig! (dottern fick en docka..) Sedan blev det kulglass på birsta city sedan hem!

Idag mår han jätte bra! Men han äter inte riktigt som han ska än så det blir mycket bråk vid middagsbordet, tyvärr. Men det ordnar väl upp sig så småningom.

p.s mobilbilder.. d.s