Mamma Marias Blogg

Direktlänk till inlägg 30 juni 2015

Sorg, sagor och religion.

Av Maria - 30 juni 2015 11:57

Igår fick jag kvalitetstid med min bästa vännina. Varje minut jag får spendera med denna kvinna ger mig energi och får mig att känna mig som den mest lyckligt lottade personen här i världe,n att jag fått möjligheten att funnit en sån underbar människa som klickar så bra med mig , som finns där för mig i vått och torrt. Hon är en stor del av mitt liv och en mycket viktig del, utan henne skulle livet vara så tråkigt, ensamt, trist, ja, inte alls detsamma.

 

Så igår fick jag turen att få vara med bara henne, utan barn eller män. Bara hon och jag. Vi spelade kubb, pratade, handlade, fikade och tog en promenad (vilket var väldigt länge sedan som vi gjorde ilag). På våran promenad kommer vi in på bland annat samtalsämnet, sorg. Att det finns dom som har svårt att visa sorg och att ens känna sorg. Jag är en av dessa. Jag har vid vissa tillfällen väldigt svårt att känna sorg, jag vet inte vad det beror på. Om det är för att det tar längre tid för mig att jag faktiskt inte förstå det sorgliga som hänt eller om jag bara är "känslokall"? Jag kan bli och vara jätte ledsen för vissa saker, medans andra kanske "större" saker känner jag ingenting för? Det är konsigt hur alla funkar olika. Konstigt att jag kan gråta till ett videoklipp på youtube som bara är en skit sak. Men om någon närstående går bort fäller jag inte ens en tår? Jag känner ingen sorg? Varför? Självklart blir jag ledsen att någon går bort, men det är som om att jag inte riktigt fattar.. jag vet inte, detta är ett mysterium för mig, att jag funkar på detta sätt. Det är ju inget jag valt eller väljer. Det bara är så. 

 

Vi kom även in på lögner. Varför ljuger man? Finns det ens en anledning att ljuga?, någonsin!? Jag har väldigt svårt att ljuga. Men jag säger inte att jag inte har ljugit, jag har ljugit, av rädsla för vad den andra personen jag ljugit för skulle göra om jag sa sanningen. Detta är väldigt fel, det vet jag. Och tro mig, varken personen man ljuger för eller sig själv så mår ingen av det bra. Allra minst den som ljuger som får gå runt med det dåliga samvete och känna att det man gör är så fel, men samtidigt känner rädslan för att berätta sanningen för att lögnen gått så långt, vuxit med tiden. Allt med att ljuga är så fel, inget blir bra av att ljuga! Ljug inte, det tjänar ingenting till. I dagens läge har jag jätte svårt att ljuga, jag skulle nog faktiskt kunna påstå att jag inte kan ljuga längre. Och jag vill inte ljuga heller, jag väljer att inte ljuga. Jag har till och med svårt med julen, påsken, tandfeén o.s.v dessa "vita" lögner man smäller i barnen. Varför? Visst det är ju mysigt att låta deras fantasi få vandra, men kan man inte göra det på annat sätt?, som med sagor eller berättelser man berättar för dom istället? Jag verkligen ogillar dessa "vita" lögner, men ändå låter jag dom hållas!? Är jag för feg för att berätta sanningen för barnen eller är det bara så att jag vill låta dom få tro på att det finns något mer där ute, något fint, något som känns mysigt?

 

Det är lite detsamma som religion.. för mig är t.ex bibeln en berättelse, en saga, en fantasi, en bok någon skapa för att låta människan tro på att det finns något större, något mer där ute, något sörre och viktigare än själva människan. Låta människan tro att det finns något fint efter livet, så eftersom man inte med vetenskap kan tala om vad som händer efter livet med själen skapade man med bibeln en tro på att det finns ett himmelrike som man kommer till. Så förmodligen är det detta som gör att jag inte har någon tro på någon religion, för mig är det sagor. Jag skapar min egen tro, jag kan säkert plocka ut mycket ur olika religioner som jag håller med om och tycker, förmodligen dom logiska bitarna och sånt jag önskar och vill att ska vara sant. Så med andra ord så skapar jag min egen religion, för min egen del.

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - 30 oktober 2015 08:14

            Vad är bipolär sjukdom eller även så kallad manodepressivitet? Och vilka har det eller får de/ utvecklar det?   Detta var mina frågor idag igår och en hög dagar innan dess. Jag har googlat, läst på, sett på dokumentärer a...

Av Maria - 30 oktober 2015 07:07

Jag har varit inne i en låg period ett tag nu. Jag tappade helt skrivandet. Men idag fick jag för mig att jag skulle skriva ett inlägg. Dock om något helt annat än vad jag kommer skriva om nu. Jag möttes nämligen av nio nya kommentarer. Kul! Vissa ha...

Av Maria - 11 juli 2015 17:16


Under en längre period har jag kunna fått som blåa naglar. Känt mig frusen och naglarna har blivit blå både på fingrar och på tår. Är detta inte underligt. Det tyckte jag och googlade självklart på det. Jag har googlat på det flera gånger, men då jag...

Av Maria - 11 juli 2015 15:13

Jag vet inte om det beror på Ritalinen eller om det "bara är jag". Men då jag tidigare inte har känt riktigt på det här sättet misstänker jag att det är ritalinen som gör det. Jag är extremt ljudkänslig för vissa ljud. Och att en helikopter ...

Av Maria - 11 juli 2015 10:21

Jag fundera lite på denna diagnos, OCD, tvångssyndrom. Jag frågade min vän lite om OCD då hon ställde frågan på man behövde en utredning för den diagnosen också. (Vilket man bör). Men å andra sidan känner man nog om man lider av denna diagnos, för de...

Presentation


Jag är Maria. Jag har diagnosen ADHD och dyslexi jag fick min diagnos den 8/6-15 . Jag skriver om det mesta, mitt vardagliga liv, faktatexter o.s.v det som faller mig in helt enkelt.

A. A. Milnes

 

Följ mig via bloglovin

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Kategorier

Arkiv

Senaste inläggen

One Lovely blog award.

Min blogg har blivit utdelad en;

   

Länkar

Gästbok

Jorden

Besöksstatistik

Mammabloggar

Bloggar av mammor och gravida

Följare

bloglovin

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se