Jag satt och läste om lycka. Om hur att bli lycklig, att känna lycka då jag snubblade över temperaturer och hur vi påverkas av dessa temperaturer och ljus. 

Det var en studie dom hade gjort, det dom kom fram till var att vi presterar bättre när det är varmare, det vill säga när temperaturen ligger på ca.25 grader. Anledningen till att vi presterar sämre när det är kallt är för att det går åt mer energi för kroppen att hålla oss varma. Vi blir även lyckligare av värmen. När det gäller ljuset som hade dom gjort ett test på dagsljus och konstbelysning/artificiellt ljus, vilken skillnad vi påverkades av dessa. Bra och dåligt. Rätt logiskt, dagsljus "vann". Vi mår bättre av dagsljus. När vi är inne i konstbelysning så sjunker vår kortisolnivå vilket resulterar i att vi blir tröttare, mer stressade och vi har svårare att stabilisera våra energi nivåer. Vill du läsa mer om denna studie? Klicka på länken. The Science of How Temperature and Lighting Impact Our Productivity. 

Jag har inte skrivit om ritalinen på några dagar nu, detta beror på att jag glömt och inte känt att det funnits något att skriva om det. Jag har inte känt något alls, något speciellt. Jag har varit lika rastlös som vanlig, känt mig orkeslös och trött. Precis som vanligt. Jag kan inte påstå att jag varken känt eller tänkt på om jag har haft lättare att focusera eller koncentrerat mig. Så jag vet inte om ritalinen gör något för mig överhuvudtaget.

Föräldrarskap och psykisk ohälsa. Vad är det ? Ja, det kan bland annat vara att man går igenom något tungt, helt enkelt inte mår bra och inte orkar som vanligt eller kanske har någon nedsättning som skapar svårigheter med vardagen. Man kanske är utmattad eller deprimerad under en tid.

Är man förälder och har ett ansvar att ta hand om barn kan detta skapa problem, förälderns problem kan påverka barnen. Och då är det lätt att känna dåligs samvete och skuld då man inte helt ut kan eller orkar ta hand om barnen så som man önskar. 

Ett bra tips som underlättar för barnet är om föräldern faktiskt talar om för barnet om sitt måend och förklarar vad som händer och förklara vad för hjälp föräldern får. Så barnet inte behöver känna någon skuld eller känna ansvaret för att föräldern är sjuk. Är föräldern är för dålig för att själv kunna berätta och förklara för barnen(-et) så kan man be någon annan vuxen/vän eller någon från vården att göra detta.

För ett barn är det viktigt att ha rutiner. Som t.ex komma i tid till skolan, ha rena och hela kläder att ta på sig och få äta på regelbundna tider. 

Kan man eller klarar man inte av detta för att man mår för dåligt är det bra att söka hjälp och stöd från andra, för barnens mående och sitt egna. Det är bra om det är någon från den vuxnas vänskapskrets eller släkt som kan kliva in, men eftersom detta inte alltid finns för alla finns möjligheten att få hjälp via vården, socialen eller likande.

Och här kommer vi till rubriken på denna text. Det finns säkert många där ute som inte vågar söka hjälp för att dom är rädda att förlora barnen, att någon kommer ta barnen ifrån dom för att dom inte kan ta hand om sina egna barn för att dom mår för dålig. Detta är synd att "man" ska tro det. För det är inte så det går till, först i första hand går dom in för att försöka hjälpa föräldern(-arna), genom att ge dom stöd och hjälp för att kunna ta hand om sina egna barn. 

Mår föräldern för dåligt för att ta hand om barnen kanske det finns någon stödfamilj eller likande som kan hoppa in som en avbelastning för föräldern som inte mår bra. Det finns alltid en lösning på det mesta. Det finna oftast hjälp att få, bara man söker och frågar. 

När man som vuxen söker hjälp och stöd ska personalen engligt lag fråga om man har barn och om man behöver hjälp och stöd med barnen. 

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen (tel.1177) för att fråga om råd. 

Sedan finns där också en föräldrartelefon för råd och stöd;

• Bris-vuxentelefon; 077-150 50 50, vardagar kl. 11-13 (finns även på skype).
• Mind-föräldrartelefon; 020-85 20 00, vardagar kl. 10-15 (finns även på skype).
• Rädda Barnen-föräldrartelefon; 020-786 786

Barnet ska få råd och berättat för sig om förälderns mående och/eller problematik, psykiska besvär, funktionsnedsättning eller likande. Denna information får barnet anpassat efter sin ålder och behov. 

För barnets(-ens) bästa ska man alltid söka hjälp om man känner att man inte själv klarar av att ge rätt omsorg för barnet(-en). Vissa kanske anser att det inte är någon fara att barnen klarar sig, vilket kan bli så fel då dom faktiskt kan bli skadade för livet, att leva i ohälsa är inte det rätta valet varken för vuxna eller barn.

Sök hjälp om det är i behov, det ska (alltid) finnas att få.

Idag fick jag ett telefonsamtal från min mamma. Vi pratar inte så ofta i telefon eftersom kostnaden är så hög då det blir utlandssamtal. Så istället har vi kontakt genom att skriva med varann här på datorn. Så idag ringde hon och vi pratade nästan en timme, vilket det brukar bli när vi pratar då det så sällan händer att vi pratar. 

Vi kom bland annat in på diagnoser, nu när jag har fått min. På olika svårigheter som finns och hur olika person från till person är med diagnos. Saken med min diagnos var att jag trodde att det skulle kännas som en lättnad när jag fått den, men tyvärr skulle jag nog vilja påstå att det snarare blev mer tankegång och fundering för min del. Jag tror dock detta beror en del på att psykologen slängde in att det eventuellt fanns en "touch" av asperger syndrom i mig. Detta för mig kändes som," wow, kul." (lättnad) Det kanske låter konstigt, men det kändes även som en liten bekräftelse då jag under min utredning haft en känsla av att det måste finnas nåt mer i mig, nåt mer, alltså inte bara ADHD. Fast å andra sidan är vi alla med adhd så olika varann, olika personligheter precis som vem som helst. Så självklart kan det kanske vara så att jag jämfört mig med andra adhd personer och då känt att jag inte är som dom, "passat in i gänget" helt ut. Den som har adhd har oftast någon mer diagnos. 

Asperger Syndrom är en light verision av autism. En person med asperger är normal begåvade och vissa är mer begåvade inom vissa områden. En person med asperger är en väldigt uthållig person med stor koncentration på ämnen som känns meningsfulla och intressanta för dom. Och precis som alla männsikor och alla diagnoser så är vi alla olika, ingen är den andra lik. Har du träffat en person med asperger betyder det inte att du vet hur alla med asperger fungerar eller är. Asperger kan visa sig på olika sätt. Har du asperger känner du förmodligen igen dig i någon av dessa punkter; (Jag har som ni ser "svarat" på dessa punkter med kursivstil, på vad som stämmer in på mig). 

• Dina sinnesintryck tycks vara starkare, så som t.ex lukter och smaker. Även vissa födoämnen kan gå helt  bort då det blir ett obehag av konsistensen i munnen. Eller att kläder skaver eller ger obehag. Och vissa ljud kan känns skarpa och högljuda, störade  och obehagliga. Har inte alla problem med vissa lukter eller smaker? Kläder som skaver eller ger obehag; check! Vissa ljud som känns störande och obehagliga: CHECK!
• Du kan ibland hamna i vissa rutiner eller mönster som är svåra att bryta. Check!
• Det kan vara svårt att kommunicera med andra och man blir lätt missförstådd. Det händer.
• Om du behöver göra något som är nytt och ovant för dig kan du lätt känna dig stressad. Check!
• Och sånt som andra kanske gör i ren automatik så måste du göra mer medvetet och steg för steg. Jag vet inte riktigt hur detta menas.. 
• Du har även mycket lätt att intressera dig i ämnen på sånt som du tycker är intressant, men har mycket svårt att ta in sånt som inte intresserar dig, det blir som ett motstånd. Check!
• Vissa intressen tar upp en stor del av din tid. Det händer..

Även dom som har asperger kan ha svårt med att tolka andras kroppssråk och ansiktsuttryck. Och även den som har asperger kan ha svårt att  använda sociala signaler så som t.ex ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppsspråk och gester. Jag har alltid haft problem med ögonkontakt och flackar med blicken. I övrigt tycker jag att jag är rätt bra att läsa av kroppsspråk. Jag kan t.ex se om barnen är ledsna eller mår dåligt. 

Du bör vara tydlig med en person med asperger då dom ofta kan ha svårt att uppfatta t.ex "kan du öppna dörren". Vilket dom kanske svarar ja på, för att det kan dom. Men det är inte säkert att dom gör det. För det är inte säkert att dom förstår att det var det som menades att dom skulle göra. Utan tar det mer som en fråga/bokstavligt, inte ett "kommando" till att gör det. 

Överraskningar eller presenter som övriga kanske tycker är roliga och uppskattar kan du med asperger tycka att  är jobbiga. Dom med asperger, precis som adhd:en säger ofta vad dom tycker vilket ibland kan leda till att andra kan uppfatta det som sårande, fast det inte alls är meningen. Och socialt småprat som ibland uppstår kan du med asperger anse som onödigt och det kan kännas svårt att delta.  Jag tycker det är jobbigt med överraskningar och presenter, men samtidigt kan jag tycka att det kan vara kul. Men då jag inte vet vad som väntas blir det jobbigt och svårt. Jag vet inte om jag är sådan som slänger ur mig vad som helst, det jag tänker på. Eftersom jag är en grubblare, typ, så tänker jag mycket på vad jag ska säga. Eller så var jag kanske mer förut, då jag var mer försiktig av mig (vågade ingenting) nu vet jag inte riktigt hur jag är som på den fronten. Och det sociala småpratet hatar jag.. vilket jag har nämnt i något tidigare inlägg.

Har du asperger kan du även lida av beslutångest då du har svårt att välja eftersom du inte alltid vet vad valen innebär. Du kan även ha mycket lätt att lära dig fakta och lära dig en hel text utantill eller många detaljer. Kanske minns du bättre än andra hur en plats eller bild såg ut. Jag har en hemsk beslutångest, jag har jätte svårt att välja. Att lära mig texter, njä.. skulle inte tro det. Eventuellt om det är riktigt intressant. Bilder och platser tror jag att jag har rätt lätt att memorera. 

Detta är bara lite kort om asperger. Och jag känner ju igen mig i en del. Och detta är bara en diagnos bland många fler diagnoser där ute. Och många är lik varann. Det är många som flätas in i varann då dom har samma/liknande symtom.

Dag 12 med Ritalin, jag känner inte något speciellt. Vet inte om jag antingen vant mig vid medicinen och därför inte märker av den eller om jag vet inte.. ?