Mamma Marias Blogg

Inlägg publicerade under kategorin ADHD

Av Maria - 11 juli 2015 15:13

Jag vet inte om det beror på Ritalinen eller om det "bara är jag".

Men då jag tidigare inte har känt riktigt på det här sättet misstänker jag att det är ritalinen som gör det.

Jag är extremt ljudkänslig för vissa ljud.

Och att en helikopter flyger över huset var tionde minut gör ju inte saken behagligare.

Av någon anledning klarar jag inte av folk just nu, och just nu är det väl kanske en 10 000 pers på byn. Nä, men många tusen, jag vet faktiskt inte hur många. Jag hörde några tanter prata igår och dom nämnde något om 3000 personer, men att det var ca. 8000 förra förra året. Men sedan har jag även hört att det är runt 10 000 i år. Så jag vet inte vad jag ska tro. Jag kan inte vistas i mitt eget kök då jag blir distraherad av alla människor som går förbi fönstret hela tiden, jag tappar focus. Och ut kan jag inte gå trots att det är solsken och jättefint väder. Jag klarar som sagt inte av människor. Jag öppnade balkongdörren för att jag tänkte att jag kunde gå ut och sätta mig där i solen en sväng ivarjefall, få lite luft och sol. Men då är det ju folk där ute också, på gräsmattan och runt vägarna. Så balkongdörrn står på glänt och jag sitter inne i ett hörn med min dator med persienner och gardiner fördraget. Tyvärr kan jag inte se något positivt med denna festival just nu. Jag hoppas verkligen att detta beror på ritalinen, för jag vill inte vara en sur jävla bitterfitta "på riktigt".

 

Jag hoppas dock att alla människor som är på festivalen är glada och positiva till tillställningen. Det positiva för min del är väl att det faktiskt inte låter så där jättehögt av varken människor eller musiker hem till mig trots att man bor rätt nära. + att campingen där dom flesta har bosatt sig är bara ett stenkast ifrån mig. Hade jag klarat att ta mig ut bland människorna skulle jag kunna knäppt ett foto på det, men som sagt, tyvärr. 

 

Hoppas ni andra tar vara på det vackra vädert och njuter av dagen! 

 

       



ANNONS
Av Maria - 9 juli 2015 14:25

Jag har tydligen fastnat en del på detta lyckoinlägg som jag tidigare skrev. Eller vissa delar ur det. Träning är faktiskt något jag har börjat med. Jag brukar dansa hemma vilket är en enkel och rolig övning. Men sedan finns det ju så mycket mer du kan träna hemma utan att behöva gå på gym, kanske tiden saknas för att besöka gymmet eller ekonomin som inte tillåter. Då är det lätt att hitta enkla, roliga övningar man kan göra hemma utan att ens behöva köpa hem några styrketränings verktyg. Är du duktig på att googla, kan du hitta allt. Det är bara fantasin som kan stoppa dig. Egna hantlar kan du t.ex göra utav flaskor fyllda med vatten, eller sand. Detta är bara ett exempel. Sedan kan du göra många övningar genom att uttnytja grejer som finns i hemmet. Jag har själv inte googlat på detta, men jag är säker på att det bör finnas massvis med förslag på hur och med vad du kan träna med i hemmet. Själv har jag börjat gå till gymmet. Vilket är första gången för mig någonsin. Det är otroligt roligt och bästa av allt, skönt, skönt att känna att man gör nåt. Jag läste även på en sida där dom skrev om en studie dom hade gjort på träning och antidepressiva mediciner, att träning tydligen var bättre än själva medicinen. Men äter man dessa mediciner för att man mår så pass dåligt är det kanske inte så lätt att välja bort dom och istället gå ett gym eller ens få motivation till att träna över huvudtaget. Jag äter antidepressiva (vilket jag har gjort en väldigt lång period nu), men har blivit motiverad av min vän som pushar på mig och finns där/här för mig.


 

Oj, jag tappa tråden helt. Tanken med detta inlägg var att jag skulle skriva om meditation, inte detta. 

 

Meditation är som sagt något som är väldigt bra. Det är ju bra! Dock kanske inte för dig med ADHD alla gånger. Själv har jag försökt mig på detta några få gånger, men givit upp rätt snabbt eftersom tanken när du mediterar ska t.ex vara på din andning, eller ljuden runt om dig. Du ska vara här och nu. Stilla dina tankar, eventuellt mantra, alltså då du uttalar ett ord tyst, upprepat. Så jag vet inte om det har med min adhd att göra då jag har svårigheter med att "stilla mina tankar". Hallå!? Tänka på en och samma sak en längre stund? Jag kan försöka (jag har försökt), men av någon magisk anledning hamnar mina tankar helt på villovägar och vill absolut inte stanna på en och samma tanke. Jag skulle misstänka att detta kan ha med adhd:en att göra. 

 

Har du ADHD? Hur funkar det att meditera för dig? Funkar det bra? Hur bär du dig då åt för att lyckas?

Tipsa mig gärna! 

ANNONS
Av Maria - 5 juli 2015 17:19

Jag har inte skrivit om ritalinen på några dagar nu, detta beror på att jag glömt och inte känt att det funnits något att skriva om det. Jag har inte känt något alls, något speciellt. Jag har varit lika rastlös som vanlig, känt mig orkeslös och trött. Precis som vanligt. Jag kan inte påstå att jag varken känt eller tänkt på om jag har haft lättare att focusera eller koncentrerat mig. Så jag vet inte om ritalinen gör något för mig överhuvudtaget.

Av Maria - 5 juli 2015 16:25

Föräldrarskap och psykisk ohälsa. Vad är det ? Ja, det kan bland annat vara att man går igenom något tungt, helt enkelt inte mår bra och inte orkar som vanligt eller kanske har någon nedsättning som skapar svårigheter med vardagen. Man kanske är utmattad eller deprimerad under en tid.

Är man förälder och har ett ansvar att ta hand om barn kan detta skapa problem, förälderns problem kan påverka barnen. Och då är det lätt att känna dåligs samvete och skuld då man inte helt ut kan eller orkar ta hand om barnen så som man önskar. 

 

Ett bra tips som underlättar för barnet är om föräldern faktiskt talar om för barnet om sitt måend och förklarar vad som händer och förklara vad för hjälp föräldern får. Så barnet inte behöver känna någon skuld eller känna ansvaret för att föräldern är sjuk. Är föräldern är för dålig för att själv kunna berätta och förklara för barnen(-et) så kan man be någon annan vuxen/vän eller någon från vården att göra detta.


För ett barn är det viktigt att ha rutiner. Som t.ex komma i tid till skolan, ha rena och hela kläder att ta på sig och få äta på regelbundna tider. 

 

Kan man eller klarar man inte av detta för att man mår för dåligt är det bra att söka hjälp och stöd från andra, för barnens mående och sitt egna. Det är bra om det är någon från den vuxnas vänskapskrets eller släkt som kan kliva in, men eftersom detta inte alltid finns för alla finns möjligheten att få hjälp via vården, socialen eller likande.

 

Och här kommer vi till rubriken på denna text. Det finns säkert många där ute som inte vågar söka hjälp för att dom är rädda att förlora barnen, att någon kommer ta barnen ifrån dom för att dom inte kan ta hand om sina egna barn för att dom mår för dålig. Detta är synd att "man" ska tro det. För det är inte så det går till, först i första hand går dom in för att försöka hjälpa föräldern(-arna), genom att ge dom stöd och hjälp för att kunna ta hand om sina egna barn. 

 

Mår föräldern för dåligt för att ta hand om barnen kanske det finns någon stödfamilj eller likande som kan hoppa in som en avbelastning för föräldern som inte mår bra. Det finns alltid en lösning på det mesta. Det finna oftast hjälp att få, bara man söker och frågar. 

När man som vuxen söker hjälp och stöd ska personalen engligt lag fråga om man har barn och om man behöver hjälp och stöd med barnen. 

 

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen (tel.1177) för att fråga om råd. 

 

Sedan finns där också en föräldrartelefon för råd och stöd;

 

  • Bris-vuxentelefon; 077-150 50 50, vardagar kl. 11-13 (finns även på skype).
  • Mind-föräldrartelefon; 020-85 20 00, vardagar kl. 10-15 (finns även på skype).
  • Rädda Barnen-föräldrartelefon; 020-786 786

 


Barnet ska få råd och berättat för sig om förälderns mående och/eller problematik, psykiska besvär, funktionsnedsättning eller likande. Denna information får barnet anpassat efter sin ålder och behov. 

 

För barnets(-ens) bästa ska man alltid söka hjälp om man känner att man inte själv klarar av att ge rätt omsorg för barnet(-en). Vissa kanske anser att det inte är någon fara att barnen klarar sig, vilket kan bli så fel då dom faktiskt kan bli skadade för livet, att leva i ohälsa är inte det rätta valet varken för vuxna eller barn.

Sök hjälp om det är i behov, det ska (alltid) finnas att få.

 

Av Maria - 1 juli 2015 17:31

Idag fick jag ett telefonsamtal från min mamma. Vi pratar inte så ofta i telefon eftersom kostnaden är så hög då det blir utlandssamtal. Så istället har vi kontakt genom att skriva med varann här på datorn. Så idag ringde hon och vi pratade nästan en timme, vilket det brukar bli när vi pratar då det så sällan händer att vi pratar. 

 

Vi kom bland annat in på diagnoser, nu när jag har fått min. På olika svårigheter som finns och hur olika person från till person är med diagnos. Saken med min diagnos var att jag trodde att det skulle kännas som en lättnad när jag fått den, men tyvärr skulle jag nog vilja påstå att det snarare blev mer tankegång och fundering för min del. Jag tror dock detta beror en del på att psykologen slängde in att det eventuellt fanns en "touch" av asperger syndrom i mig. Detta för mig kändes som," wow, kul." (lättnad) Det kanske låter konstigt, men det kändes även som en liten bekräftelse då jag under min utredning haft en känsla av att det måste finnas nåt mer i mig, nåt mer, alltså inte bara ADHD. Fast å andra sidan är vi alla med adhd så olika varann, olika personligheter precis som vem som helst. Så självklart kan det kanske vara så att jag jämfört mig med andra adhd personer och då känt att jag inte är som dom, "passat in i gänget" helt ut. Den som har adhd har oftast någon mer diagnos. 

 

Asperger Syndrom är en light verision av autism. En person med asperger är normal begåvade och vissa är mer begåvade inom vissa områden. En person med asperger är en väldigt uthållig person med stor koncentration på ämnen som känns meningsfulla och intressanta för dom. Och precis som alla männsikor och alla diagnoser så är vi alla olika, ingen är den andra lik. Har du träffat en person med asperger betyder det inte att du vet hur alla med asperger fungerar eller är. Asperger kan visa sig på olika sätt. Har du asperger känner du förmodligen igen dig i någon av dessa punkter; (Jag har som ni ser "svarat" på dessa punkter med kursivstil, på vad som stämmer in på mig). 

 

  • Dina sinnesintryck tycks vara starkare, så som t.ex lukter och smaker. Även vissa födoämnen kan gå helt  bort då det blir ett obehag av konsistensen i munnen. Eller att kläder skaver eller ger obehag. Och vissa ljud kan känns skarpa och högljuda, störade  och obehagliga. Har inte alla problem med vissa lukter eller smaker? Kläder som skaver eller ger obehag; check! Vissa ljud som känns störande och obehagliga: CHECK!
  • Du kan ibland hamna i vissa rutiner eller mönster som är svåra att bryta. Check!
  • Det kan vara svårt att kommunicera med andra och man blir lätt missförstådd. Det händer.
  • Om du behöver göra något som är nytt och ovant för dig kan du lätt känna dig stressad. Check!
  • Och sånt som andra kanske gör i ren automatik så måste du göra mer medvetet och steg för steg. Jag vet inte riktigt hur detta menas.. 
  • Du har även mycket lätt att intressera dig i ämnen på sånt som du tycker är intressant, men har mycket svårt att ta in sånt som inte intresserar dig, det blir som ett motstånd. Check!
  • Vissa intressen tar upp en stor del av din tid. Det händer..

 

Även dom som har asperger kan ha svårt med att tolka andras kroppssråk och ansiktsuttryck. Och även den som har asperger kan ha svårt att  använda sociala signaler så som t.ex ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppsspråk och gester. Jag har alltid haft problem med ögonkontakt och flackar med blicken. I övrigt tycker jag att jag är rätt bra att läsa av kroppsspråk. Jag kan t.ex se om barnen är ledsna eller mår dåligt. 

 

Du bör vara tydlig med en person med asperger då dom ofta kan ha svårt att uppfatta t.ex "kan du öppna dörren". Vilket dom kanske svarar ja på, för att det kan dom. Men det är inte säkert att dom gör det. För det är inte säkert att dom förstår att det var det som menades att dom skulle göra. Utan tar det mer som en fråga/bokstavligt, inte ett "kommando" till att gör det. 

 

Överraskningar eller presenter som övriga kanske tycker är roliga och uppskattar kan du med asperger tycka att  är jobbiga. Dom med asperger, precis som adhd:en säger ofta vad dom tycker vilket ibland kan leda till att andra kan uppfatta det som sårande, fast det inte alls är meningen. Och socialt småprat som ibland uppstår kan du med asperger anse som onödigt och det kan kännas svårt att delta.  Jag tycker det är jobbigt med överraskningar och presenter, men samtidigt kan jag tycka att det kan vara kul. Men då jag inte vet vad som väntas blir det jobbigt och svårt. Jag vet inte om jag är sådan som slänger ur mig vad som helst, det jag tänker på. Eftersom jag är en grubblare, typ, så tänker jag mycket på vad jag ska säga. Eller så var jag kanske mer förut, då jag var mer försiktig av mig (vågade ingenting) nu vet jag inte riktigt hur jag är som på den fronten. Och det sociala småpratet hatar jag.. vilket jag har nämnt i något tidigare inlägg.

 

Har du asperger kan du även lida av beslutångest då du har svårt att välja eftersom du inte alltid vet vad valen innebär. Du kan även ha mycket lätt att lära dig fakta och lära dig en hel text utantill eller många detaljer. Kanske minns du bättre än andra hur en plats eller bild såg ut. Jag har en hemsk beslutångest, jag har jätte svårt att välja. Att lära mig texter, njä.. skulle inte tro det. Eventuellt om det är riktigt intressant. Bilder och platser tror jag att jag har rätt lätt att memorera. 

 

Detta är bara lite kort om asperger. Och jag känner ju igen mig i en del. Och detta är bara en diagnos bland många fler diagnoser där ute. Och många är lik varann. Det är många som flätas in i varann då dom har samma/liknande symtom.

 

   

Av Maria - 1 juli 2015 17:28

Dag 12 med Ritalin, jag känner inte något speciellt. Vet inte om jag antingen vant mig vid medicinen och därför inte märker av den eller om jag vet inte.. ?

Av Maria - 30 juni 2015 17:39

Dag 11 med ritalin.

 

  • trött
  • orkeslös

 

Nu vet jag inte om det är ritalinen som påverkar mig när det gäller tröttheten eller orkeslösheten, tanke på att jag faktiskt satt uppe till halv 2- 2 tiden inatt. Det kan ju faktiskt vara det som påverkar. I övrigt vet jag inte om jag har märkt av den på nåt sätt. 

 

Äter du ritalin? Hur påverkar den dig? Hur hjälper den dig? Berätta gärna.

Av Maria - 29 juni 2015 19:29

Igår, dag nio med Ritalin var inge speciell. Jag satt inne hela dagen vid datorn, spela och skrev. 

 

Idag, dag tio med Ritalin har jag väl inte kännt av den nå speciellt. Fast jag vet inte.. den påverkar mig säkert, men jag vet inte hur. Min vän kan se och känna skillnad på mig. Hennes uttryck "-Du är mer adhd nu än vad du var innan medicin." Själv känner jag att jag äntligen får ut all den där energin som har krypit runt i kroppen på mig och gjort mig stressad och fått mig att känna mig sjukt rastlös. Missförstå mig inte nu, rastlös är jag fortfarande. Men inte alls på samma sätt. Stress känner jag också, men inte alls lika mycket eller på samma sätt. Vissa grejer jag gör vet jag inte om det är ritalinen som gör eller som det bara är jag..? 

 

 

 

 

Presentation


Jag är Maria. Jag har diagnosen ADHD och dyslexi jag fick min diagnos den 8/6-15 . Jag skriver om det mesta, mitt vardagliga liv, faktatexter o.s.v det som faller mig in helt enkelt.

A. A. Milnes

 

Följ mig via bloglovin

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Kategorier

Arkiv

Senaste inläggen

One Lovely blog award.

Min blogg har blivit utdelad en;

   

Länkar

Gästbok

Jorden

Besöksstatistik

Mammabloggar

Bloggar av mammor och gravida

Följare

bloglovin

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se